Kort sagt
- Är du orolig för att ett barn far illa kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten i barnets kommun.
- Du behöver inga bevis – det räcker att du är orolig.
- Den som arbetar med barn, till exempel i skolan, i vården eller på ett HVB, är skyldig att anmäla.
- En anmälan är ett sätt att be om hjälp åt barnet – den leder långt ifrån alltid till en placering.
Orosanmälan på 30 sekunder
En orosanmälan är när någon berättar för socialtjänsten att de är oroliga för att ett barn – någon under 18 år – far illa eller riskerar att fara illa. Det kan handla om våld, om att barnet inte får mat eller omsorg, om att barnet ser våld hemma eller om missbruk i familjen. Det kan också handla om en tonåring som själv är på väg in i kriminalitet eller missbruk.
Tre saker att veta
Det räcker med oro
Du behöver inte veta säkert eller ha bevis. Det är socialtjänstens uppgift att ta reda på hur barnet har det.
Alla får anmäla
Grannar, släktingar, föräldrar och barnet självt kan kontakta socialtjänsten. Vissa yrkesgrupper är skyldiga att göra det.
Akut fara? Ring 112
Är barnet i akut fara ringer du 112. Utanför kontorstid når du ofta socialtjänsten via socialjouren.
Tre personer, en oro
Så kan det gå till i verkligheten – från den som anmäler till den som tar emot. Personerna är påhittade – men situationerna är vanliga.
En granne
Eva hör gråten genom väggen
Flera kvällar i veckan hör Eva skrik från lägenheten bredvid och sedan ett barn som gråter länge. Hon har hälsat på pojken i trappan. Han är kanske sex år och verkar alltid ha bråttom in.
Eva vet inte vad som händer och är rädd att ha fel. Till slut ringer hon socialtjänsten och berättar vad hon har hört, när och hur ofta. Mer än så behöver hon inte veta.
Som privatperson får Eva vara anonym. Lämnar hon sitt namn kan socialtjänsten höra av sig med frågor. Vad som händer sedan får hon oftast inte veta, eftersom det skyddas av sekretess.
- Vem anmäler
- En privatperson
- Anonym?
- Får vara
- Bevis?
- Behövs inte
Anmälningsskyldighet
Jonas, förskollärare – när man måste anmäla
Jonas ser blåmärken på armarna på en fyraåring i barngruppen, och hon blir stel när han hjälper henne med jackan. Det är andra gången den här månaden.
Som förskollärare är Jonas skyldig att anmäla till socialtjänsten när han får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Han berättar för sin rektor, men skyldigheten är hans egen. Den kan inte lämnas över till någon annan, och den kan inte vänta tills han är säker.
Han gör anmälan samma dag och beskriver vad han har sett, utan att själv försöka utreda eller fråga ut barnet. Den som anmäler i sitt arbete kan inte vara anonym.
- Vem anmäler
- Den som arbetar med barn
- Skyldigheten
- Personlig
- Anonym?
- Nej
Vad händer sedan
Fatima tar emot Evas anmälan
Socialsekreteraren Fatima läser Evas anmälan samma dag. Det första hon gör är att bedöma om pojken behöver skydd direkt. Det gör han inte, men oron är allvarlig.
Sedan gör hon en förhandsbedömning: ska socialtjänsten inleda en utredning? Hon bestämmer att det ska den. Hon träffar föräldrarna, pratar med pojken och hör med skolan.
Utredningen visar att föräldrarna har det tufft men vill ändra på det. Familjen får föräldrastöd och en familjebehandlare som kommer hem till dem, och pojken bor kvar hemma. En anmälan leder mycket oftare till stöd än till en placering.
- Först
- Behöver barnet skydd nu?
- Sedan
- Förhandsbedömning
- Ofta
- Stöd till familjen
Vem är skyldig att anmäla?
Alla får anmäla, men för vissa är det en skyldighet. Den gäller myndigheter och yrkesverksamma vars arbete rör barn och unga – både i offentlig och i privat verksamhet.
Skola och förskola
Lärare, förskollärare, elevhälsa och annan personal.
Hälso- och sjukvård
Till exempel BVC, vårdcentraler, sjukhus och tandvård.
Socialtjänst och boenden
Socialtjänsten och personal på till exempel HVB och stödboenden – även i privat regi.
Polis och rättsväsende
Polisen, kriminalvården och andra myndigheter som möter barn och unga.
Så gör du en orosanmälan
- 1
Kontakta socialtjänsten
Ring eller skriv till socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Många kommuner har ett formulär på sin webbplats. Är det akut ringer du 112.
- 2
Berätta vad du har sett och hört
Beskriv konkret vad som hände, när, hur ofta och vem som var där. Skriv gärna ner det först.
- 3
Lämna dina kontaktuppgifter
Som privatperson får du vara anonym, men om socialtjänsten kan nå dig blir det lättare för dem att förstå. Den som anmäler i sitt arbete uppger alltid sitt namn.
- 4
Socialtjänsten tar över
De bedömer genast om barnet behöver skydd och avgör sedan om en utredning ska inledas.
Så hjälper Socialguiden
Gör det enklare med Socialguiden
Vanliga frågor
Får föräldrarna veta vem som har anmält?
Som privatperson kan du vara anonym. Lämnar du ditt namn kan socialtjänsten inte alltid hålla det hemligt, men det finns sekretess som kan skydda dig, till exempel om det finns risk för hot eller våld.
Får jag veta vad som händer efter min anmälan?
Som privatperson får du oftast inte det, eftersom barnets och familjens uppgifter skyddas av sekretess. Socialtjänsten kan däremot höra av sig med frågor.
Kan ett barn anmäla själv?
Ja. Barn och unga kan själva kontakta socialtjänsten. De kan också prata med till exempel BRIS.
Vad händer om oron visar sig vara obefogad?
En anmälan som görs i god tro är aldrig fel. Om socialtjänsten bedömer att barnet inte behöver stöd inleds ingen utredning.
Läs mer hos källan
